Den här dikten skrev Sandra när hon var 15 till
mamma som fyllde 33. Tycker verkligen den är sjukt
gullig ;)


Du...
Du med dom mörka ögonen, svarta håret, platta fötterna
Och den korta lilla kroppen...
Du är så snäll och rolig från tårna och upp till toppen.
Du är glad och sprallig som en kråka...
Men ibland är du sugen på att bråka.
Du står på min sida och stöttar mig...
Men det kan ibland hända att jag säger nej.
Ibland är du som en häst...
Men de kanske är för att DU är bäst!
Men nu du, nu ska du se...
Du bli en gammal tant och fyller trettiotre!!!
JAG ÄLSKAR DIG!